Förbud mot att sälja cigaretter och rulltobak med karakteristisk smak

Det här bör du som arbetar som kommunal tillsynshandläggare känna till.

Vad är karakteristisk smak?

I tobaksproduktsdirektivet definieras karakteristisk smak som en tydligt märkbar doft eller smak av annat än tobak, till följd av en tillsats eller kombination av tillsatser, som kan inkludera men som inte begränsas till frukt, kryddor, örter, alkohol, karamell, mentol eller vanilj och som är märkbar före eller under användningen av en tobaksvara.

Förbudet mot tobaksvaror med karakteristisk smak utesluter inte användningen av enskilda tillsatser, men innebär att tillverkare måste minska mängden av tillsatsen eller kombinationen av tillsatser i sådan utsträckning att tillsatserna inte längre leder till karakteristisk smak.

Hur bedöms en produkt ha karakteristisk smak?

Genom tobaksproduktdirektivet finns en gemensam ordning inom EU för att hjälpa EU-kommissionen och medlemsstaterna att bedöma om det handlar om karakteristisk smak. Kommissionen har inrättat en oberoende rådgivande panel med en teknisk grupp som gör sensoriska och kemiska analyser av produkterna.

Hur hanteras kvarvarande produkter i handeln?

Cigaretter och rulltobak med karakteristisk smak får inte säljas efter den 20 maj 2020.

Hur kontrolleras efterlevnaden av förbudet?

Folkhälsomyndigheten ansvarar för tillsynen av förbudet mot karakteristisk smak enligt 2 kap. 1 § LTLP. Folkhälsomyndigheten ansvarar för tillsyn i alla led, från tillverkare och importör till detaljhandeln. Att skydda unga från tobakens skadeverkningar är en prioriterad fråga för Folkhälsomyndigheten, därför finns tillsyn över regelefterlevnaden av förbudet med i vår tillsyns- och marknadskontrollplan för 2024.

Underrättelser från kommunerna

Kommunen ansvarar inte för tillsyn över förbudet i 2 kap. 1 § LTLP men kan i sin tillsyn över andra bestämmelser enligt LTLP i detaljhandeln uppmärksamma produkter med misstänkt karakteristisk smak. Då är det viktigt att kommunen underrättar Folkhälsomyndigheten.

Läs mer

Vägledning gällande kommunens underrättelser till Folkhälsomyndigheten