På den här sidan kan du läsa om:

Kommunerna och Polismyndigheten utövar tillsyn över detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter vilket preciseras i 24 och 25 § i LTN

Folkhälsomyndigheten har ansvar för tillsynsvägledning där kommunen och Polismyndigheten utövar tillsyn och länsstyrelserna biträder kommunerna med råd och stöd. Konsumentverket ansvarar för tillsynsvägledning när det gäller kommunens tillsyn av marknadsföringsbestämmelser.

I 3 § i LTN förtydligas vad som avses med fysiska försäljningsställen och försäljningsställen, se avsnittet ovan under rubriken Definitioner i lagen. De här definitionerna påverkar även myndigheternas tillsynsansvar.

Kommunernas tillsyn på fysiska försäljningsställen

Kommunerna ansvarar för tillsyn på fysiska försäljningsställen när det gäller:

  • produktanmälan enligt 5 §
  • produktkrav enligt 6 §
  • innehållsdeklaration, hälsovarning och märkning enligt 7 och 8 §§
  • rapporteringsskyldighet enligt 14 §.

Kommunerna ansvarar också för tillsyn av marknadsföringsbestämmelser enligt 9 och 10 §§ på eller i anslutning till fysiska försäljningsställen.

Detta innebär att kommunerna endast ansvarar för tillsynen på fysiska försäljningsställen, och inte på webbplatser, när det gäller till exempel kraven om innehållsdeklaration och hälsovarning på förpackningarna till tobaksfria nikotinprodukter.

Observera att alla bestämmelser om produktkrav för tobaksfria produkter omfattas av övergångsbestämmelser. De träder även i kraft vid olika tidpunkter, något som kommunerna behöver ta hänsyn till i sin tillsyn. Läs mer under rubrikerna Produktpresentation och märkning respektive Produktanmälan och inrapportering till Folkhälsomyndigheten.

Kommunernas och Polismyndighetens tillsyn på försäljningsställen

Kommunerna och Polismyndigheten ansvarar för tillsyn på försäljningsställen när det gäller:

  • anmälan om försäljning och egenkontroll enligt 17 och 18 §§ när näringsidkaren har säte eller fast försäljningsställe för näringsverksamhet i Sverige, och
  • ålderskrav enligt 19 och 20 §§.

Detta innebär att kommunerna och Polismyndigheten ansvarar för tillsynen både på fysiska försäljningsställen och på webbplatser när det gäller exempelvis anmälan om försäljning och ålderskontroll.

Rätt till upplysningar och tillträde

Kommunen och Polismyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för deras tillsyn. Kommunen och Polismyndigheten har även rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som berörs av lagen om tobaksfria nikotinprodukter eller anslutande föreskrifter, för att göra undersökningar och ta prover. Ingen ersättning betalas för uttagna varuprover. Detta framgår av 32-33 §§ i LTN.

Under vissa förutsättningar har kommunen även rätt att begära hjälp av Polismyndigheten för att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen (handräckning). Förutsättningen för att kommunen ska få denna hjälp är om det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller om det annars föreligger synnerliga skäl. Detta framgår av 34 § i LTN.

Rätt att utföra kontrollköp

Kontrollköp är en tillsynsmetod för att undersöka hur ålderskontrollen fungerar på försäljningsställen. Det är kommunerna som har rätt att utföra kontrollköp och detta regleras närmare i 37-38 §§ i LTN.

Observera att Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om kontrollköp inte är uppdaterade och därför inte går att tillämpa på tobaksfria nikotinprodukter. Information och stödmaterial för kontrollköp är inte heller uppdaterade när det gäller tobaksfria nikotinprodukter. Kommunen bör ändå jämförelsevis kunna utgå från det stödmaterial som finns eftersom bestämmelserna om kontrollköp av tobaksfria nikotinprodukter motsvarar bestämmelserna om kontrollköp av exempelvis e-cigaretter och påfyllningsbehållare i LTLP.

Information om kontrollköp

Underrättelseskyldighet

Kommunen och Polismyndigheten ska underrätta varandra om förhållanden som de får kännedom om i sin verksamhet och som är av betydelse för tillsynen. En kommun som har fattat beslut i ett ärende enligt LTN ska skicka en kopia av beslutet till Folkhälsomyndigheten, Polismyndigheten och den länsstyrelse som berörs av beslutet. Detta framgår av 35 § i LTN.

Kommunen ska också underrätta Folkhälsomyndigheten om den i sin verksamhet får kännedom om något som kan ha betydelse för Folkhälsomyndighetens tillsyn, se 36 § i LTN. Det är endast fråga om uppgifter som kommunen har tillgängliga genom sin egen verksamhet. Någon särskild efterforskning av uppgifter ska alltså inte göras (Prop. 2021/22:200 s. 281).

Avgifter

En kommun har rätt att ta ut avgifter för sin tillsyn av den som bedriver anmälningspliktig försäljning av tobaksfria nikotinprodukter enligt 17 §. Det framgår av 40 § i LTN.

Storleken på avgifterna bestämmer varje kommun själv. Av 2 kap. 6 § i kommunallagen (2017:725) framgår att kommunen inte får ta ut högre avgifter än som motsvarar kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som kommunen utför eller erbjuder, den så kallade självkostnadsprincipen. Kommunens beslut om att ta ut en avgift får enligt 42 § första stycket i LTN överklagas till allmän förvaltningsdomstol (Prop. 2021/22:200 s. 282).

Administrativa sanktioner

Förbud och föreläggande med vite

Om försäljningen av tobaksfria nikotinprodukter bryter mot reglerna för försäljning kan kommunen eller Polismyndigheten i sin tillsyn meddela förelägganden eller förbud. Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Vitet får inte omvandlas till fängelse. Detta framgår av 28 och 31 §§ i LTN.

Om kommunen väljer att använda vite som sanktion vid en överträdelse av en bestämmelse där det även finns ett straffansvar enligt LTN är det relevant att känna till principen om att en och samma gärning inte kan bli föremål för dubbla prövningar eller sanktioner. Detta regleras särskilt i 46 § i LTN.

Försäljningsförbud och varning

Vid allvarliga eller upprepade överträdelser kan kommunen även förbjuda en näringsidkare som bedriver detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter att fortsätta försäljningen. Om ett förbud anses som en alltför ingripande åtgärd kan kommunen i stället meddela en varning. Ett förbud får gälla högst sex månader. Kommunens beslut gäller omedelbart om inget annat anges i beslutet. Detta framgår av 29 § i LTN.

Vid tillämpningen av 29 § och val mellan försäljningsförbud eller varning ska kommunen alltså göra en bedömning av åtgärdens proportionalitet, se även 5 § tredje stycket i förvaltningslagen (2017:900). Ett beslut om försäljningsförbud ska gälla för en viss tid och även denna tidsgräns omfattas av kommunens proportionalitetsbedömning. (Prop. 2021/22:200 s. 278-279).