Om minoritetspolitiken

Folkhälso- och minoritetspolitik

Folkhälsopolitiken handlar om att skapa goda förutsättningar för god och jämlik hälsa genom åtta målområden som är uppdelat i ett livscykelperspektiv. Diskriminering ingår som tydlig del i arbetet och etnicitet är perspektiv som finns med i samtliga målområden. Inom folkhälsopolitiken ingår även ekonomiska sociala politiska och kulturella förutsättningar. Här finns många beröringspunkter med minoritetspolitiken.

Nationella folkhälsomål och målområden

Minoritetspolitikens mål och delområden

Den svenska minoritetspolitiken har sedan den introducerades syftat till att ge skydd för de nationella minoriteterna och stärka deras möjligheter till inflytande, samt stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande.

Effekterna av minoritetspolitiken följs upp inom tre delområden:

• Diskriminering och utsatthet
• Inflytande och delaktighet
• Språk och kulturell identitet

Regeringsuppdragen till Folkhälsomyndigheten berör främst delområdena diskriminering och utsatthet samt inflytande och delaktighet.

Att ge skydd åt de nationella minoriteterna innebär att diskriminering på grund av etnicitet eller tillhörighet till nationell minoritet ska bekämpas och att de nationella minoriteterna ska ges förutsättningar att delta i samhällslivet på lika villkor. Sverige ska vidta lämpliga åtgärder för att inom alla områden av det ekonomiska, sociala, politiska och kulturella livet främja fullständig och effektiv jämlikhet mellan personer som tillhör en nationell minoritet och övrig befolkning.

Att stärka de nationella minoriteternas möjligheter till inflytande innebär att formerna för samråd ska förbättras och de nationella minoriteter ska ges reellt inflytande i frågor som berör dem.

Länsstyrelsen i Stockholm och Sametinget är ansvariga myndigheter för uppföljningen av minoritetspolitiken. Folkhälsomyndigheten rapporterar uppdragen i regleringsbreven till Länsstyrelsen i Stockholm och Sametinget.

Lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk (minoritetslagen) har gällt i Sverige sedan januari 2010 och förstärktes år 2019.

Minoritetspolitisk strategi

Regeringens strategi för de nationella minoriteterna omfattar åtgärder för att:

• Förtydliga den rättsliga regleringen av de nationella minoriteternas rättigheter genom en sammanhållen lag som gäller i hela landet och inte enbart i en viss region i landet,
• motverka diskriminering och utsatthet,
• säkerställa en bättre efterlevnad av Europarådets ramkonvention och minoritetsspråkskonventionen och uppföljning av vidtagna åtgärder,
• stärka de nationella minoriteternas egenmakt, samt
• främja bevarandet av de nationella minoritetsspråken.

Förvaltningsområden

Sverige finns det språkliga förvaltningsområden för finska, meänkieli och samiska och förstärkta rättigheter för personer som finns inom den finska, tornedalska eller samiska minoriteten. Förvaltningsområdena utgörs av kommuner och regioner som efter ansökan beviljats delta av regeringen. En kommun eller region kan tillhöra ett eller flera av dessa språkliga områden.

I förvaltningsområdena har språkanvändare av finska, meänkieli eller samiska rätt att använda språken i sina kontakter med myndigheterna och rätt till förskola och äldreomsorg där hela eller en väsentlig del av verksamheten bedrivs på minoritetsspråken.

Fakta förvaltningsområden (Minoritet.se)

Romsk inkludering

Sedan 2012 finns det en långsiktig nationell strategi för romsk inkludering under åren 2012 till 2032. Den tjugoåriga strategin ska ses som en förstärkning av minoritetspolitiken.

Strategin innehåller mål och åtgärder inom verksamhetsområdena:

• utbildning
• arbete
• bostad
• hälsa, social omsorg och trygghet
• kultur och språk
• civilsamhällets organisering

Folkhälsomyndigheten har haft uppdrag inom ramen för romsk inkludering och detta arbete har sammanställts i flera rapporter.

• Rapporter om nationella minoriteter
• Romsk inkludering (Minoritet.se)