Nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar

Sedan 2005 har Sverige haft en nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar och 2017 kom den nya strategin. Strategin är framförallt en strategi mot hiv och hivinfektion, men då det är relevant att samordna hivpreventiva insatser med preventionsarbete mot andra sexuellt överförda infektioner finns möjligheten att dra nytta av synergieffekterna av det arbetet.

Delmål i den nationella strategin mot hiv/aids

Det övergripande målet för samhällets insatser är att begränsa spridning av hiv och andra sexuellt överförda och blodburna infektioner, samt begränsa konsekvenserna av dessa infektioner för samhället och den enskilde.

Strategin består vidare av tre delmål:

• Att behovs- och kunskapsbaserade hälsofrämjande och förebyggande insatser når relevanta målgrupper, såväl som hela befolkningen.
• Att tidigt identifiera och behandla hivinfektion.
• Att stigma och diskriminering relaterad till hivinfektion minimeras, och att personer som lever med hivinfektion kan berätta om sin infektion utan oro för att särbehandlas

Det första delmålet handlar mer specifikt om att lika förutsättningar till hälsa innebär att både fokusera på de mest riskutsatta och de med risk för ohälsa samt att nå hela befolkningen vid behov. Hivpreventiva insatser som riktar sig till befolkningen ska ha fokus på riskreducering, främja den sexuella hälsa och främja förmågan att kommunicera om sex.

De mest riskutsatta grupperna för hivinfektion är män som har sex med män, personer som injicerar droger och personer med ursprung i högendemiska områden. I utformandet av insatser till dessa målgrupper bör man ta hänsyn till eventuella könsskillnader, skillnader i riskutsatthet och risktagande inom grupperna och att en person kan tillhöra mer än en av dessa grupper.

Utgångspunkten för delmål 2 är att hivinfektion ska identifieras och behandlas så tidigt som möjligt för en fortsatt minskad spridning samt i syfte att öka jämställdhet och jämlikhet i hälsa. De som överför hiv till andra vet oftast inte att de bär på viruset. Att inte vara medveten om sin hivdiagnos är också det största hindret för behandling. Uppmärksamhet på, tillgänglighet till och erbjudande om hivtest bör därför finnas inom både öppen- och slutenvården. Särskilda hälsofrämjande och förebyggande insatser behövs för att säkerställa god tillgång till hivtestning och rådgivning, framför allt till grupper med högre risk att få hiv. Detta kräver också att hälso- och sjukvårdspersonal har goda kunskaper på området. För att öka möjligheterna att tidigt upptäcka eventuell hivinfektion hos personer med bakgrund i länder med hög förekomst av hivinfektion är det viktigt att hälsoundersökningar erbjuds, i enlighet med lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt exempelvis asylsökande.

Det tredje delmålet belyser betydelsen av att Sverige ska vara ett samhälle där personer som lever med hiv är fullt ut accepterade och har goda livsvillkor under hela livet. Kunskapen om hur det är att leva med en kronisk infektion behöver nå fler, framför allt personal inom hälso- och sjukvård, äldrevård, socialtjänst och skolan. Tillgången till psykosociala stödinsatser, samt bästa tillgängliga behandling och uppföljning, ska vara likvärdig oavsett ålder, kön, sexuell identitet eller praktik, bostadsort, etnisk eller kulturell och socioekonomisk bakgrund.