Återrapportering av det nationella mikrobiella övervakningsprogrammet för cryptosporidium 2018 och 2019

Lyssna

I denna rapport återrapporteras resultaten från det nationella mikrobiella övervakningsprogrammet för cryptosporidium 2018 och 2019.

Om rapporten och övervakningsprogrammet

Syftet med programmet som funnits från och med 2018 är att kartlägga vilka arter samt subtyper som orsakar inhemsk smitta, följa dess epidemiologi på nationell nivå samt kunskapsinhämtning. Inom det mikrobiella övervakningsprogrammet fastställs art för samtliga prov och majoriteten analyseras vidare för fastställande av subtyp med hjälp av PCR, Sangersekvensering och sekvensanalys. Med anledning av utbrottssituationen hösten 2019 redovisas resultaten för 2019 uppdelat på två separata perioder. Övervakningsprogrammet innefattar inhemska fall, men vissa importerade fall och fall med okänt infektionsland har analyserats då ex. utlandssmitta inte var fastställd vid typningstillfället.

2018

2018 inkom 283 prov och majoriteten kom från region Östergötland (17 %), Halland (16 %), Stockholm (15 %), Jönköping (15 %) och Uppsala (10 %).

2019

2019 inkom under period 1 (januari-september) 299 prov och majoriteten kom från Halland (20 %), Stockholm (17 %), Östergötland (13 %), Uppsala (13 %), Jönköping (10 %) samt via Unilabs i Skövde (10 %). Period 2 (oktober-december) som är utbrottsperioden redovisas separat.

Typningsresultat 2018

De två vanligaste arterna var C. parvum (213 fall; 75 %) och C. hominis (31 fall; 11 %), där det senare framkom att sju av fallen som var infekterade med C. hominis var smittade utomlands och kommer inte att redovisas vidare i rapporten. Inga dubbelinfektioner påvisades under insamlingsperioden 2018.

Cryptosporidium parvum

De vanligaste subtyperna för C. parvum var;

  • IIaA16G1R1b (44 fall; 21 %)
  • IIaA15G2R1 (26 fall; 13 %)
  • IIaA17G1R1c (16 fall; 7,5 %)
  • IIdA22G1c (11 fall; 5,2 %)
  • IIdA24G1 (11 fall; 5,2 %)
  • IIaA20G1R1 (9 fall; 4 %)

Bild 1. Diagrammet visar fördelningen av de vanligaste C. parvum subtyperna 2018.

Linjediagrammet visar fördelningen av de vanligaste C.parvum subtyperna under 2018. Topp kan ses mellan juni till och med november.

Cryptosporidium hominis

De vanligaste subtyperna för C. hominis var IbA10G2 (11 fall; 35 %), samma subtyp som orsakade de vattenburna utbrotten i Östersund 2010 och i Skellefteå 2011 samt IbA12G3 (5 fall; 16 %).

Övriga arter

Vi identifierade även flera fall av ovanliga arter (huvudvärd inom parantes):

  • Cryptosporidium chipmunk genotype I: 8 fall (ekorre)
  • C. canis: 1 fall (hund)
  • C. meleagridis: 2 fall (fågel)
  • C. erinacei: 3 fall (igelkott)
  • C. ditrichi: 1 fall (mus)

I fallet med C. ditrichi, en relativt nyupptäckt art, kunde patienten epidemiologiskt kopplas till kontakt med döda möss/musavföring vid rensning av stuprännor. På så vis påvisades det tredje kända fallet i världen av human infektion med C. ditrichi. Även de övriga två fallen av C. ditrichi påvisades i Sverige, 2013 och 2015 (Beser et al, 2019, From mice to men: Three cases of human infection with Cryptosporidium ditrichi; Beser J, Bujila I, Wittesjö B och Lebbad M. Infect Genet Evol 2019.).

Typningsresultat 2019 för period 1 (januari-september)

De två vanligaste arterna var C. parvum (237 fall; 80 %) och C. hominis (25 fall, 8,7 %). Senare framkom det att fyra av fallen som var infekterade med C. hominis var smittade utomlands och kommer inte att redovisas vidare i rapporten. Inga dubbelinfektioner påvisades under insamlingsperioden 2019.

Cryptosporidium parvum

De vanligaste subtyperna av C. parvum var:

  • IIaA16G1R1b (40 fall; 18 %)
  • IIdA24G1 (26 fall; 11 %)
  • IIdA22G1c (23 fall; 9,7 %)
  • IIaA15G2R1 (21 fall; 9 %)
  • IIdA20G1e (17 fall; 7,2 %)
  • IIaA17G1R1c (12 fall; 5,1 %)

Bild 2. Diagrammet visar fördelningen av de vanligaste C. parvum subtyperna under period 1 2019.

Linjediagrammet visar fördelningen av de vanligaste C. parvum subtyperna under period 1 2019. En topp av IIdA20G1e i februari och sedan stigande trend för alla från och med juni.

Cryptosporidium hominis

Den vanligaste subtypen för C. hominis var IbA10G2 (14 fall; 56 %). IbA12G3 som var näst vanligast under 2018 detekterades inte alls under 2019.

Övriga arter

Vi har även identifierat flera fall av ovanliga arter (huvudvärd inom parantes):

  • Cryptosporidium chipmunk genotype I: 12 fall (ekorre)
  • C. cuniculus: 3 fall (kanin)
  • C. erinacei: 2 fall (igelkott)
  • Cryptosporidium horse genotype: 1 fall (häst)
  • C. felis: 1 fall (katt)

Folkhälsomyndigheten har i samarbete med Statens veterinärmedicinska anstalt och smittskyddsenheten i Stockholm genomfört två smittspårningar gällande cryptosporidium chipmunk genotype I; en zoonotisk smitta mellan två viltvårdare och sjuka ekorrar och en gällande ett mindre utbrott på en förskola i Stockholm. Med hjälp av det mikrobiologiska övervakningsprogrammet 2018 och 2019 har infektion med cryptosporidium chipmunk genotype I visat sig vara den tredje vanligaste orsaken till inhemsk smitta av cryptosporidios efter C. parvum och C. hominis.

Typningsresultat 2019 för period 2 (oktober-december)

Nationell ökning av cryptosporidios oktober-december 2019

Under hösten, framförallt i november (v 45-47), sågs en ökning av antalet rapporterade inhemska fall av cryptosporidios, varpå en nationell utbrottsutredning påbörjades. Fem olika utbrott identifierades med hjälp av epidemiologisk typning och kartläggning av fallen. Av 408 inkomna prov typades 300 genom ett urval baserat på främst enkätsvar och geografisk fördelning av fall. Majoriteten av de prov som valdes ut för epidemiologisk typning kom från Stockholm (79; 26 %), SME (38; 13 %), Halland (37; 12 %), Östergötland (34; 11 %), Uppsala (30; 10 %), Jönköping (28; 9,3 %) och Västra Götaland (28; 9,3 %). Majoriteten av fallen var infekterade med C. parvum och de vanligaste subtyperna var:

  • IIdA22G1c (122 fall; 41 % )
  • IIdA24G1 (67 fall; 22 %)
  • IIdA20G1e (23 fall; 7,7 %)
  • IIdA21G1* (20 fall; 6,7 %)

IIdA22G1c kunde med hjälp av enkätsvar kopplas till råsaft med spenat som smittkälla medan smittkällan till ökningen av IIdA24G1 inte kunde identifieras. Övriga dominerande subtyper IIdA20G1e och IIdA21G1 påvisades också hos fall som besökt tre olika julbord där färsk grönkål misstänktes som smittkälla.

Läs mer

Information om de mikrobiella övervakningsprogrammen