Sjukdomsinformation om hundens dvärgbandmask, Echinococcus granulosus

Lyssna

Echinokockos är en parasitsjukdom orsakad av dvärgbandmask. Det finns olika typer av dvärgbandmaskar med delvis olika värddjur och sjukdomsbild hos människa.

Sidans information

Denna information gör inte anspråk på att vara fulltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.

Echinokockos orsakad av hundens dvärgbandmask Echinococcus granulosus var tidigare ganska vanlig i norra Skandinavien och hade här en koppling till rennäringen. Åtgärder har vidtagits för att eliminera smittan och sjukdomen sprids inte längre inom Sverige. Fall upptäcks emellanåt hos personer som härstammar från områden i andra delar av världen där sjukdomen fortfarande förekommer. Andra benämningar: Blåsmasksjuka, Cystisk echinokockos, Unilokulär hydatidos.

Echinococcus (blåsmask) protoscolices. Foto: Marianne Lebbad, Folkhälsomyndigheten

Vad orsakar infektion med hundens dvärgbandmask och hur sprids den?

Hundens dvärgbandmask har framförallt hund som huvudvärddjur och förekommer i större delen av världen där hundar hålls som valldjur för får och ren. Dvärgbandmasken sitter hos hundar fast i tarmväggen. Infekterade hundar uppvisar inga symtom men utsöndrar maskägg via avföringen. Äggen sväljs av djur som betar på mark förorenad med hundspillning från infekterade hundar (till exempel får, get, nötkreatur, häst och ren). Dessa djur agerar mellanvärd för masken. När en mellanvärd svalt maskägg kläcks de och utvecklas till larver som tar sig från tarmen via blodbanan till olika organ, framförallt levern, där de kapslar in sig i en blåsa. Larverna kan leva i åratal inuti en sådan blåsa. Om hundar sedan får äta inälvor från infekterade djur sluts cirkeln då hunden får i sig larverna som kan utvecklas till nya maskar.
Äggen från hundens dvärgbandmask är mycket kyltåliga och kan leva länge i det fria med bibehållen smittsamhet. De tål inte kokning.

Människor kan smittas om de sväljer maskägg.

Inkubationstiden varierar från månader till flera år.

Symtom och komplikationer

Infektion hos människa med hundens dvärgbandmask kan leda till att parasiten får fäste företrädesvis i levern och lungor där den bildar inkapslade cystor som innehåller maskens larver. Sjukdomen kan dock förekomma i kroppens alla organ och vävnader. Då cystorna utvecklas långsamt kan det dröja många år innan symtom uppträder. Dessa betingas i regel av det tryck som cystan åstadkommer på sin omgivning, till exempel gallstensliknande symtom om cystan är lokaliserad till levern. Vid infektion med E. granulosus är cystorna i regel välavgränsade, men cystorna kan spontant brista, vilket kan vara förödande eftersom detta kan orsaka en spridning sjukdomen och också en akut allergisk reaktion.

Diagnostik och behandling

Vid misstanke om infektion med hundens dvärgbandmask kan diagnos ställas med hjälp av typiska fynd på ultraljud/röntgen i kombination med att patienten har antikroppar mot parasiten i sitt blod. Diagnosen kan bekräftas genom mikroskopisk undersökning av cystinnehåll.

Behandlingen är kirurgisk, men ofta behandlar man med läkemedel dessförinnan för att försöka döda cystinnehållet.

Förebyggande åtgärder

Echinokockinfektioner på grund av hundens dvärgbandmask har nästan utrotats från Nordkalotten genom att man inom rennäringen destruerar eller gräver ner de slaktade djurens inre organ i stället för att använda dessa till hundmat.

Vid resa till områden där hundens dvärgbandmask förekommer bör man tänka på att tvätta händerna efter kontakt med vallhundar. Hundar som varit med under utlandsresa ska avmaskas enligt gällande regler inför inresa till Sverige.

Något vaccin mot infektion med hundens dvärgbandmask finns ej.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Infektion hos människa med hundens dvärgbandmask är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom under benämningen Echinokockinfektion.