Sjukdomsinformation om fågelinfluensa

Vilda fåglar (främst andfåglar) anses utgöra den naturliga reservoaren för influensavirus. Hos vilda fåglar i hela världen cirkulerar en stor mängd olika influensa A-virus utan att orsaka påtaglig sjukdom hos fåglarna. Utbrott orsakade av influensavirus från vilda fåglar förekommer framförallt hos fjäderfä. Andra djurarter kan också smittas av vissa typer av influensa A-virus från fåglar ─ antingen direkt, via fjäderfä ─ eller via andra djurarter. Det är mycket ovanligt att människor smittas. I en del fall kan viruset också genom mutation anpassas till fortsatt spridning hos dessa arter. Så har till exempel gris, häst och människa utvecklat egna linjer av influensavirus.

Bilden visar ett lågpatogent virus (H5N2) preparerat från hönsägg. Viruspartiklarnas form kan variera från sfäriska till mycket långa.

Vad orsakar fågelinfluensa och hur sprids det?

Fågelinfluensa orsakas av influensa virus typ A. Utifrån två ytstrukturer på influensaviruset, hemagglutinin (HA) och neuraminidas (NA), indelas influensa A-virus i olika subtypskombinationer, till exempel H2N3. Sexton olika varianter av hemagglutinin och tio olika varianter av neuraminidas finns beskrivna och kan förekomma i olika kombinationer. De flesta subtyper som finns hos vilda fåglar tros inte oförändrade kunna smitta och orsaka sjukdom hos människa.

Influensa A-virus med hemagglutininvarianterna H5 och H7 kan hos fjäderfä mutera till att bli aggressiva eller högpatogena. De orsakar då så gott som hundraprocentig dödlighet i fjäderfäbesättningar och kan i vissa fall ha en utökad förmåga att infektera även andra djurarter inklusive människa. Smitta till människa kan i sådana fall ske vid nära kontakt med sjuka fåglar eller deras avföring. Influensavirus kan också förekomma i slaktkroppar och ägg från sjuka fåglar. Det är mycket ovanligt att människor smittas av fågelinfluensavirus. De flesta fall där smitta till människa har skett har inträffat i länder där kycklingar och andra matfåglar säljs levande på marknader och slaktas i hemmen. Fågelinfluensa bedöms inte smitta via livsmedel. Det finns inga kända fall där en människa har smittats genom att ha ätit ägg eller kött från infekterade djur.

Det är oklart om inkubationstiden för smitta varierar mellan olika typer av fågelinfluensa, men för typen H5N1 tros den vanligen vara två till fem dagar. Det finns dock beskrivna fall med upp till 17 dagars inkubationstid.

Symtom och komplikationer

Symtomen hos människa, som smittats i anslutning till influensasjukdom hos fjäderfä, har varierat mellan olika utbrott orsakade av olika subtyper och stammar. En del varianter har enbart orsakat mild sjukdom med exempelvis ögoninfektion (konjunktivit) och/eller övergående influensaliknande symtom, andra har orsakat allvarlig sjukdom med dödlig utgång.

I utbrott av fågelinfluensa har de svårast sjuka tidigt utvecklat lunginflammation och så småningom andningssvikt men symtom och komplikationer från många andra organ har varit vanliga. Det förekommer dock i vissa utbrott även fall med mildare symtom exempelvis ögoninflammation.

Diagnostik och behandling

Diagnos kan ställas via virusisolering och nukleinsyredetektion (PCR) tester som verifieras med sekvensering, samtliga utförs på Folkhälsomyndigheten.

Behandling med antivirala läkemedel så kallade neuraminidashämmare kan övervägas och skall då sättas in tidigt i sjukdomsförloppet.

Förebyggande åtgärder

I områden med pågående utbrott av fågelinfluensa som eventuellt kan smitta människa bör man undvika direktkontakt med fåglar och fågelspillning. Noggrann handhygien, i synnerhet efter djurkontakt, rekommenderas.

För att förhindra att smitta sprids till andra fjäderfän finns det restriktioner i hur man får sälja ägg och fjäderfäkött i övervaknings- och skyddsområden, som är påverkade av fågelinfluensa. Aktuell information om vilka områden det gäller och regler om försäljning samt konsumtion av ägg finns på jordbruksverkets webbplats.

För att förhindra att smitta drabbar även det svenska lantbruket rekommenderar Jordbruksverket att personer som varit i kontakt med fjäderfän eller andra fåglar i områden med utbrott av fågelinfluensa undviker att besöka svenska fjäderfäbesättningar de närmsta dagarna efter hemkomsten. Fågelinfluensa hos fåglar (aviär influensa) omfattas av epizootilagen.

Vaccin mot fågelinfluensa avsett för människa finns utvecklat mot typen H5N1, men finns inte på den svenska marknaden.

Förebyggande behandling med neuraminidashämmare kan övervägas vid specifika situationer vid utbrott.

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Fågelinfluensa av subtypen H5N1 är en allmänfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen som innebära misstänkta eller konstaterade fall av fågelinfluensa anmäls och smittskyddsläkaren i Regionen kontaktas. Det innebär att fågelinfluensa av subtypen H5N1 är även både anmälnings- och smittpårningspliktig samt att vissa smittskyddsåtgärder i smittskyddslagen kan vidtas vid behov.
All influensa hos människor är dock anmälningspliktig enligt smittskyddsförordningen vilket innebär att även andra subtyper av fågelinfluensa ska anmälas.

Exempel på utbrott

Sedan 2014 har influensa av typen H5N8 påträffats bland vilda fåglar och orsakat utbrott bland tamfåglar i Asien och Europa. December 2020 infekterades 7 människor H5N8 i Ryssland, de fick milda symtom eller var asymtomatiska.

Mellan mars 2013 till 2019 pågick ett utbrott av fågelinfluensa H7N9 i Kina. Enstaka fall har även rapporterats från Taiwan. Smittade människor drabbas i hög utsträckning av svår sjukdom. Fram till och med 2019 har nästan 1570 fall rapporterats varav 36 procent har avlidit. Även om någon koppling inte identifierats i alla fall misstänks smittkällan vara infekterade fjäderfä. Till skillnad från fågelinfluensa H5N1 som är högpatogen var merparten av H7N9 lågpatogen för fåglar vilket innebar att de inte blev sjuka och det är därför svårare att identifiera smittade flockar. Effektivt vaccin har använts i Kina för att minska smittspridningen av H5 och H7 bland fjäderfän i Kina.

För mer information se Smittläge för fågelinfuelsan (sva.se).

Influensa A(H5N1) (högpatogent fågelinfluensavirus) påvisades första gången hos människa 1997. Den har orsakat stora utbrott hos fåglar, där fjäderfän har hög dödlighet. Sedan 2003 har drygt 860 människor i 16 olika länder (främst Sydostasien och Egypten) insjuknat varav 53 procent har avlidit (november 2021). HPAI H5N1 kan även delas in i olika varianter så kallade clades. Alla bedöms inte ha lika hög smittsamhet till människor.

Kommentarer

Genom åren har flera olika fågelinfluensa smittat människor och orsakat antingen enstaka fall eller utbrott. Under de senaste åren har sannolikt fler fall rapporterats främst på grund av ökad uppmärksamhet samt bättre diagnostiska metoder som kan både påvisa samt karaktärisera virus. Överföring mellan människor tros vara mycket ovanligt.

Det största hotet mot människors hälsa är inte smitta av fågelinfluensa i sig, utan möjligheten att den ska ge upphov till en för människa helt ny influensavariant. I synnerhet en variant med en bättre förmåga att spridas mellan människor och mot vilken vi inte har skyddande antikroppar. Detta skulle kunna ske om en människa eller annat djur samtidigt var infekterad av både fågelinfluensa och vanlig säsongsinfluensa. Vid en sådan dubbelinfektion kan influensavirusens genetiska material blandas om (rekombineras) till nya varianter.

Influensavarianter som tillkommit genom en sådan process tros ha orsakat flera av de influensapandemier som inträffat genom världshistorien till exempel Asiaten 1957-1958 (Influensa A/H2N2) och Hongkong 1968-1969 (Influensa A/H3N2). Anpassning till spridning hos människa skulle också kunna ske genom att fågelinfluensaviruset som infekterat en människa förändras (muterar) så att det förvärvar förmågan till ökad spridning.

Läs mer på andra webbplatser

• Krisinformation.se
• Arbetsmiljöverket.set
• Jordbruksverket.se
• Livsmedelsverket.se
• Socialstyrelsen.se
• Statens veterinärmedicinska anstalt.se
• Avian Influenza (cdc.gov)