Denna information gör inte anspråk på att vara fulltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.
Sjukdomsinformation om rabies
LyssnaRabies är en virussjukdom som förekommer i stora delar av världen. Den överförs från djur till människor. Bett från infekterade hundar orsakar flest fall bland människor. Sjukdomen är så gott som alltid dödlig när symtom börjat visa sig.
Sidans information
Vad orsakar rabies och hur sprids sjukdomen?
Rabies orsakas av ett lyssavirus. Rabiessjuka djur utsöndrar virus i saliven under hela sjukdomsperioden. Det finns även experimentella data som visar att infekterade djur kan utsöndra virus i saliven i upp till 13 dagar innan de utvecklar symtom på sjukdomen. Smitta sker genom att infekterad saliv överförs till djur eller människor genom bett eller slickning. För att smittas via slickning fordras ett sår, viruset kan inte av sig självt penetrera huden. Smitta kan även ske via slemhinnor, exempelvis ögon.
En hund är globalt sett den främsta smittöverföraren, men andra viktiga smittkällor är rävar, fladdermöss, katter, vargar och tvättbjörnar. Det virus som orsakar klassisk rabies förekommer i stora delar av världen, men bara sporadiskt bland vilda djur i några få östliga länder i Europa.
Varianter av rabiesvirus finns hos fladdermöss i de flesta länder, sannolikt även i Sverige. Sverige har varit rabiesfritt sedan 1886.
Luftburen smitta är oerhört sällsynt men finns beskriven från grottor som härbärgerat stora kolonier av fladdermöss samt i laboratorier vid hantering av stora mängder höginfektiöst virus. Överföring mellan människor är teoretiskt möjlig då även rabiessjuka personer kan ha virus i saliven, men detta har aldrig rapporterats. Smittöverföring via organtransplantation har dock rapporterats i några enstaka fall.
Symtom och behandling
Rabiesinfektion leder så gott som alltid till döden när symtom börjat visa sig. Patienten insjuknar med ångest och oro som tecken på hjärninflammation. Genom påverkan på nerver till svalgmuskulaturen får patienten kramper vid sväljning (vattuskräck). Patienten avlider i regel inom 14 dagar.
Inkubationstiden, det vill säga tiden från att en person har blivit smittad till att hen får symtom, är vanligen 3–6 veckor. Den kan också vara så kort som 5 dagar och så lång som ett år. Dess längd beror framför allt på smittdosen och var på kroppen man blivit biten. Den är betydligt kortare vid bett närmare hjärnan, exempelvis i ansiktet, än om man har blivit biten i benet.
Då rabies ofta har en lång inkubationstid kan man förhindra sjukdom genom att omedelbart efter smittillfället vaccinera och ge specifikt immunglobulin. Tidigare vaccinerade personer behöver ytterligare vaccination, ovaccinerade behöver både immunglobulin och vaccination. Risken för smitta kan också reduceras genom att man, omedelbart efter att man utsatts för misstänkt smitta, tvättar bettstället med rikligt med tvål och vatten under 15 minuter, gärna följt av sköljning med alkoholbaserat desinfektionsmedel.
Epidemiologisk övervakning och mikrobiologisk diagnostik
Sjukdomens utbredning övervakas av Folkhälsomyndigheten genom smittskyddsanmälningar och omvärldsbevakning.
Misstanke om rabies bygger på patientens sjukdomshistoria med information om utlandsresa och djurkontakter såväl som aktuella symtom. Virus, eller virusets arvsmassa, kan ofta påvisas genom molekylärbiologiska metoder i saliv, hårfollikelsbiopsi eller ryggmärgsvätska. Diagnostik utförs vid Folkhälsomyndigheten.
Analyskatalog – Mikrobiologiska analyser och tjänster
Förebyggande åtgärder
Det viktigaste sättet att skydda sig mot rabies är att man vid utlandsresa låter bli att klappa och håller avstånd till hundar, katter och andra däggdjur. Om man blir biten ska man kontakta vården.
Det finns ett effektivt vaccin, som kan användas såväl förebyggande som efter en möjlig exposition. Vaccination kan övervägas till resenärer som genom sitt yrke har en ökad risk för kontakt med rabiessmittade djur eller människor, till exempel veterinärer och sjukvårdspersonal. Vaccinet brukar också ges till personer som kommer att befinna sig tidsmässigt långt från platser där vaccin finns att tillgå. Det gäller i synnerhet barn. Även djur såsom hundar och katter kan vaccineras. Många länder ställer krav på rabiesvaccinering vid införsel av djur. För Sverige gäller särskilda regler.
Anmälan och åtgärder vid inträffade fall eller utbrott
Rabies klassas enligt smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten. Rabies är även en smittspårningspliktig sjukdom. Om smittan överförts från ett djur i Sverige måste veterinära myndigheter kontaktas. Rabies hos djur omfattas av epizootilagen och ska anmälas redan vid misstanke om sjukdom.
Exempel på tidigare utbrott
- Under de senaste 40 åren har två personer vårdats på svenskt sjukhus för rabies, båda avled. Det första fallet var 1974 då en man som blev smittad i Indien insjuknade efter återkomsten till Sverige. Det andra fallet var år 2000 då en kvinna som smittats i Thailand insjuknade. Båda dessa patienter hade smittats av en sjuk hund.
- 2016 rapporterades fynd av antikroppar mot en variant av rabiesvirus hos fladdermöss i södra Sverige. Liknande varianter av rabiesvirus förekommer hos fladdermöss i Europa men överföring till människa är extremt ovanligt.
- I Danmark påvisade man under hösten 1998 rabies hos tre får i tre olika danska besättningar. Från ett av fåren isolerades en europeisk stam av fladdermusrabies. Dock anses risken för smitta med rabiesvirus från fladdermöss till marklevande djur som mycket liten.