Denna information gör inte anspråk på att vara fulltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.
Sjukdomsinformation om vancomycinresistenta enterokocker (VRE)
LyssnaEnterokocker är en grupp tarmbakterier som ibland förekommer i sår, urinkatetrar med mera. Mest besvär orsakar de i samband med infektion av främmande material inne i kroppen, till exempel hjärtklaffar och proteser.
Sidans information
VRE är enterokocker som är resistenta mot Vancomycin, ett viktigt antibiotikum mot just enterokockinfektioner. VRE beskrevs för första gången i Storbritannien 1988.
VRE sprids lätt i sjukhusmiljö då de är, eller kan bli, resistenta mot alla kända antibiotika. Detta ger bakterierna en överlevnadsfördel i miljöer där mycket antibiotika används, till exempel på sjukhus.
Vad orsakar infektioner med VRE och hur sprids de?
Infektioner med VRE uppstår framförallt hos svårt sjuka personer som till exempel genomgått kirurgiska ingrepp eller har nedsatt immunförsvar. Spridningsvägarna för VRE-bakterier skiljer sig inte från spridningen av andra tarmbakterier. Smitta sker både i samhället och inom vården. Resor till länder med hög förekomst är en riskfaktor för att smittas. Inom vården kan bristande följsamhet till basala hygienrutiner med förorenade händer och kläder föra smitta från en patient till nästa. Dåligt rengjord sanitär utrustning/instrument, dålig städning och överbeläggningar kan också bidra till spridningen.
I de fall VRE finns hos en patient på en sjukhusavdelning kan det lätt ske en smittspridning till andra patienter på avdelningen om de hygieniska rutinerna sviktar. Patienter kan lätt bli bärare av VRE i tarmen och ett sådant bärarskap kan fortgå under lång tid.
Symtom och komplikationer
Symtom är beroende av var i kroppen infektionen etablerats. Enbart bärarskap av VRE ger inga symtom.
Diagnostik och behandling
VRE kan diagnosticeras med odling och molekylärbiologiska metoder.
Infektioner behandlas med de antibiotika som enligt resistensbestämning är verksamma mot den aktuella VRE-typen.
Förebyggande åtgärder
Basala hygienrutiner ska tillämpas i alla vårdsituationer och i alla vårdmiljöer. Patienter som kan misstänkas vara VRE-bärare (tidigare känd bärare eller vistats på vårdinrättning utanför Norden eller på vårdinrättning inom Norden med kända problem) kontrollodlas för förekomst av VRE och andra multiresistenta bakterier. Konstaterade bärare med symtom kan ibland behöva isoleringsvårdas (till exempel på infektionsklinik).
Vancomycin och besläktade antibiotika används med stor återhållsamhet.
Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott
En infektion eller ett bärarskap av VRE ska enligt smittskyddslagen anmälas till smittskyddsläkaren i landstinget och Folkhälsomyndigheten. Fyndet ska även föranleda en smittspårning. All handläggning och utredning av patienter och/eller personal med VRE sker i samråd med vårdhygienisk expertis.
Exempel på utbrott
- Utbrott har skett på flera svenska sjukhus. Ett större utbrott med drygt 300 fall i Gävleborg 2013–2014 är väl beskrivet.
- Flera vårdrelaterade utbrott med multiresistenta VRE med 50 procents dödlighet vid invasiv infektion ("killer bugs"), har beskrivits från USA.
- VRE är mycket vanliga hos slaktdjur på många håll i Europa. Sverige har sedan 1986 haft förbud mot användande av antibiotika som tillväxtbefrämjande tillsats i djurfoder. EU har förbjudit användandet av glykopeptidantibiotika (besläktade med vancomycin), till exempel avoparcin, som tillväxtbefrämjande fodertillsats vid djuruppfödning.
Vankomycinresistenta enterokocker (Gävleborg 2013–2014)