Sjukdomsinformation om zikavirusinfektion

Lyssna

Zikaviruset sprids med myggor och kan ge en mild febersjukdom med hudutslag, ögoninflammation och ibland ledvärk. Viruset har numera spridning i tropiska delar av Afrika, Asien och Oceanien samt Central- och Sydamerika.

Sidans information

Denna information gör inte anspråk på att vara fulltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.

Vad orsakar zikavirusinfektion och hur sprids sjukdomen?

Zikavirus är ett flavivirus – besläktat med dengue-, west nile-feber, TBE och japansk encefalit. Viruset sprids av myggor. Den huvudsakliga bäraren av viruset, Aedes aegypti-myggan, finns inte i Sverige och inga fall finns rapporterade från Europa. Apor tros vara värd för viruset i naturen. Numera finns sjukdomen i flertalet tropiska länder.

Enstaka fall av smitta har rapporterats efter blodgivning från personer med zikavirusinfektion. Zikavirus kan smitta vid sexuell kontakt (viruset har isolerats i sperma månader efter den akuta infektionen) men det är fortfarande oklart hur stor den risken är. Viruset har även påträffats i bröstmjölk, saliv och urin, men dessa kroppsvätskor har inte rapporterats orsaka smitta.

Symtom och behandling

Enbart en av fem infekterade personer beräknas få symtom av infektionen. De vanligaste symtomen är feber, ögoninflammation, ledvärk och hudutslag. Även generell muskelvärk och huvudvärk förekommer. I allmänhet varar symtomen 2–7 dagar.

Inkubationstiden, det vill säga tiden från att en person har blivit smittad till att hen får symtom, är vanligen 3–12 dagar efter bett av infekterad mygga. Vanligen ger zikavirusinfektion inga komplikationer och kräver sällan sjukhusvård. Dödsfall är mycket sällsynta och finns endast beskrivna hos enstaka patienter med allvarliga underliggande sjukdomar. Från tidigare utbrott i Polynesien och Brasilien har det dock rapporterats att infektion med zikavirus i sällsynta fall kan leda till allvarliga neurologiska komplikationer. Till exempel mikrocefali (litet huvud på grund av att hjärnan inte växer och utvecklas som den ska) och andra missbildningar hos foster samt vuxna fall med Guillain-Barrés syndrom (GBS).

Troligen utvecklar man immunitet mot sjukdomen efter genomgången infektion.

Specifik behandling saknas, vården inriktas på att behandla patientens symtom.

Epidemiologisk övervakning och mikrobiologisk diagnostik

Det finns inget epidemiologiskt övervakningsprogram för sjukdomen vid Folkhälsomyndigheten utan sjukdomens utbredning följs via omvärldsbevakning och laboratorieanmälningar.

Sjukdomsstatistik zikavirusinfektion

Sjukdomen diagnosticeras genom att smittämnets arvsmassa påvisas med molekylärbiologiska metoder eller genom detektion av antikroppar mot smittämnet vid Folkhälsomyndighetens laboratorium.

Analyskatalog – Mikrobiologiska analyser och tjänster

Förebyggande åtgärder

Det går att minska risken för myggöverförda smittor genom att skydda sig mot myggstick:

  • Smörj in huden med myggmedel och sov under myggnät, helst impregnerat.
  • Sov i rum med fläkt eller luftkonditionering eftersom det i viss mån håller myggen borta.
  • Använd långärmade tröjor och långbyxor på kvällen, vilket är den tid på dygnet då många myggor är mest aktiva.

På grund av risken för komplikationer för fostret av infektionen, är det extra viktigt att gravida även skyddar sig mot sexuell överföring av zikavirus.

Enligt WHO bör den som önskar bli gravid avvakta med att försöka i tre månader efter vistelse i områden där zika förkommer.

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Sjukdomen är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.

Kommentar

Zikaviruset isolerades första gången 1947 från en rhesusapa i Uganda. Mindre utbrott rapporterades därefter från länder i Afrika och Sydostasien. 2013 fick smittan fäste i Polynesien och spreds 2015 till Syd- och Centralamerika där den sedan dess är etablerad.

Läs mer