Vaccination mot bältros (herpes zoster)

Lyssna

Efter genomgången infektion med vattkoppor, med eller utan symtom, finns virus sovande kvar (latent) i nervceller i kroppen. Den vilande infektionen kan senare i livet blossa upp igen och den drabbade får då bältros. Minst var femte människa får bältros någon gång i livet. Sjukdomen är vanligast bland de över 50 men alla som har haft vattkoppor kan drabbas.

Sjukdomen ger vanligen smärta och utslag i form av blåsor. Typiskt för sjukdomen är att blåsorna lägger sig som ett band på ena sidan av kroppen, men de kan komma var som helst på kroppen. En vanlig komplikation är postherpetisk neuralgi (PHN) med nervsmärta som kvarstår mer än tre månader. PHN drabbar drygt tio procent av dem som får bältros.

En person som aldrig haft vattkoppor har inget vilande vattkoppsvirus i kroppen och kan därför inte få bältros. Man kan inte få bältros av någon som har vattkoppor eller bältros. I ovanliga fall kan en person med bältros smitta någon som inte har haft vattkoppor, denne får då vattkoppor.

Vaccin

Det finns två vacciner mot bältros. Sedan 2013 finns ett vaccin som innehåller levande försvagat varicella zoster-virus (Zostavax). Detta bältrosvaccin innehåller samma virusstam som vattkoppsvaccinet men i betydligt större mängd. Vaccinet ges med en singeldos och ska injiceras subkutant (under huden).

Sedan våren 2020 finns även ett nytt bältrosvaccin (Shingrix) tillgängligt. Vaccinet består av ett antigen (gE) som också finns på virusets och virusinfekterade cellers yta samt adjuvans (ämnen som förstärker det immunologiska svaret). Vaccinet ges i två doser med två månaders mellanrum och ska injiceras intramuskulärt (i en muskel).

Vem rekommenderas vaccination?

Vaccin mot bältros kan ges till personer som är över 50 år och ger skydd mot både bältros och PHN. Shingrix är även godkänt för vaccination av personer 18 år och äldre med ökad risk för bältros.

För närvarande rekommenderas vaccination efter individuell bedömning och beaktande av:

  • den ökade risken för bältros och postherpetisk neuralgi med ökande ålder
  • individuella riskfaktorer utöver ålder för att utveckla bältros och dess komplikationer.

Vem ska inte vaccineras?

Vaccinerna ska inte ges till personer som har säkerställd överkänslighet mot någon beståndsdel i vaccinet.

Det levande vaccinet ska inte heller ges till:

  • personer med allvarlig immunbrist
  • personer med pågående immunsuppressiv behandling
  • gravida
  • personer med aktiv obehandlad tuberkulos

Vid hög feber bör man uppskjuta vaccination.

Skyddseffekt

Kliniska studier har visat att vaccination med det levande vaccinet minskade incidensen av bältros med 50 procent och PHN med 67 procent. Skyddseffekten var bättre hos de mellan 60 och 69 år än för dem över 70 år vid vaccinationen. Långtidsuppföljning har visat att skyddseffekten är mycket begränsad 8 år efter vaccination.

Kliniska studier har visat att det adjuvanterade vaccinet minskade incidensen av bältros med över 90 procent i alla åldersgrupper. Skyddets varaktighet är för närvarande inte fastställt, men uppföljningsstudier tyder på ett mer långvarigt immunologiskt svar än för det levande vaccinet.

Biverkningar

Det levande vaccinet kan orsaka rodnad, svullnad, ömhet och klåda på injektionsstället. Huvudvärk är en annan vanlig biverkan. Allergiska reaktioner har beskrivits i enstaka fall. Det adjuvanterade vaccinet kan orsaka smärta vid injektionsstället. Muskelvärk, huvudvärk och magtarmsymptom är andra mycket vanliga biverkningar.

Läs mer på andra webbplatser

Shingles Vaccination (cdc.gov)