Apkoppor (engelska monkeypox) är i grunden en zoonos, det vill säga en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa. Viruset upptäcktes först hos apor och fick därför namnet apkoppor, men viruset har framför allt hittats hos olika typer av gnagare i Central- och Västafrika. Även om det inte är helt klarlagt bedöms det vara gnagare i begränsade områden i Afrika som vanligen sprider sjukdomen till människor.

Viruset kan även överföras mellan människor, även om det tidigare varit relativt ovanligt. Under våren och sommaren 2022 har ett stort antal fall av överföring mellan människor upptäckts i flera länder. Detta är länder där apkoppor normalt inte förekommer, däribland Sverige.

I det aktuella utbrottet har överföringen av viruset nästan uteslutande skett i samband med sexuella kontakter med nära hudkontakt mellan män som har sex med män. Den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC bedömer att risken för en bred smittspridning i befolkningen är låg. De bedömer dock även att risken är hög att viruset överförs inom de grupper av män som har sex med män där det är vanligt med många sexuella kontakter.

Hur sprids apkoppor?

Apkoppor orsakas av apkoppsvirus, en art av ortopoxvirus. Ny kunskap om hur sjukdomen sprids tillkommer löpande. Apkoppor smittar framför allt vid nära fysisk kontakt med en person som är infekterad. Fysiska sexuella kontakter, eller andra nära hudkontakter med en smittsam person, utgör en särskilt hög risk.

Det har också förekommit ett mindre antal fall med indirekt spridning, till exempel via sängkläder, handdukar, sexleksaker m.m. som en person med apkoppor har varit i kontakt med. Sannolikt kan viruset även spridas via luftvägarna, skadad hud (även små skador som inte syns), slemhinnor eller sädesvätska och slidsekret, men alla potentiella smittvägar är ännu inte helt klarlagda.

Tiden från att man blir smittad till att man blir sjuk (inkubationstiden) är vanligtvis 6–13 dagar men kan sträcka sig från 5 till 21 dagar.

Symtom och komplikationer

Symtomen på apkoppor är ofta relativt milda, men kan orsaka smärta och obehag. Dessa symtom är vanliga:

  • blåsor eller sår på bålen, armar, ben, händer och fötter
  • blåsor eller sår i ansiktet eller i och runt munnen
  • blåsor eller sår på och runt könsorganen och runt analöppningen
  • svårigheter att äta och dricka på grund av blåsor eller sår som kliar och gör ont
  • problem med avföring, t.ex. diarré, och svårigheter att kissa
  • feber
  • ont i huvudet och i musklerna
  • svullna lymfkörtlar
  • smärta runt analöppningen och i ändtarmen
  • tyngdkänsla i nedre delen av magen och i bäckenet.

Vid tidigare utbrott i afrikanska länder har allvarlig sjukdom och enstaka dödsfall rapporterats, främst hos personer med nedsatt immunförsvar, barn och gravida. I det aktuella utbrottet sker smittspridning i länder där apkoppor normalt inte förekommer och många fall har rapporterats i bl.a. Europa.

Sjukdomen kan orsaka mycket smärta och obehag, men läker i regel av sig självt inom två till fyra veckor. Vuxna personer blir sällan allvarligt sjuka. Det har dock förekommit fall av sjukhusinläggningar, som följd av exempelvis svårigheter att äta på grund av smärtsamma blåsor i munnen. I sällsynta fall kan sjukdomen leda till komplikationer och i undantagsfall leda till att man avlider.

Diagnostik och behandling

Misstankar om apkoppor kan uppstå utifrån symtom och om en person har varit utsatt för risk att smittas. Diagnosen bekräftas sedan efter provtagning genom att virusets arvsmassa påvisas vid en analys i ett laboratorium (molekylärbiologisk analys).

Det finns läkemedel som verkar ha viss effekt mot infektionen och som kan användas vid allvarlig sjukdom. På grund av en ökad spridning av apkoppor i världen har flera initiativ tagits för att öka möjligheterna för behandling av sjukdomen.

Allmänt förebyggande åtgärder

Det går att förebygga smitta genom att undvika närkontakt med infekterade personer. Sexuella kontakter utgör en särskilt hög smittrisk.

Den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA har inlett en granskning av vaccin mot apkoppor men det finns ännu inget godkänt vaccin i Europa. Däremot finns vaccin som är godkänt i USA och Kanada för användning som skydd mot apkoppor. Sverige har fått ett mindre antal doser av detta vaccin donerade från EU. Eftersom få doser finns tillgängliga rekommenderar Folkhälsomyndigheten att doserna används för att minska risken för att utveckla sjukdom hos personer som har haft nära fysisk kontakt med en person som har apkoppor. Det vaccin som finns tillgängligt är inte tillräckligt för att stoppa spridningen av apkoppsvirus, utan även andra åtgärder måste tillämpas och följas för att spridningen ska kunna stoppas.

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Det är viktigt söka kontakt med hälso- och sjukvården för att få en bedömning och eventuellt testas om man upplever symtom som kan vara apkoppor.

Apkoppor är enligt smittskyddslagen en allmänfarlig och smittspårningspliktig sjukdom. Det innebär att smittskyddsåtgärder som till exempel smittspårning och förhållningsregler kan användas för att begränsa spridningen. Alla fall av apkoppor ska anmälas till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten.

Läs mer