Sjukdomsinformation om mpox

Lyssna

Infektionssjukdomen mpox (tidigare apkoppor) är i grunden en zoonos, det vill säga en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa. Viruset kan även överföras mellan människor.

Sidans information

Denna information gör inte anspråk på att vara fulltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.

Viruset upptäcktes först hos apor och fick därför namnet apkoppsvirus (engelska monkeypox virus) och sjukdomen, som beskrevs hos människa 1970, fick namnet apkoppor. Trots namnet har viruset framför allt hittats hos olika typer av gnagare i Central- och Västafrika. Sjukdomen bytte namn till mpox i Sverige 1 januari 2023 efter att Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderat namnbytet. Arbete kring eventuellt namnbyte av viruset pågår, men det heter i nuläget, som tidigare, apkoppsvirus.

Hur sprids mpox?

Mpox orsakas av apkoppsvirus, en art av ortopoxvirus. Apkoppsvirus delas upp i två typer klad I och klad II, som i sin tur delas upp i klad IIa och IIb. Klad I har rapporterats som allvarligare med väsentligt högre dödlighet än klad II.

Mpox är en zoonos och historiskt, före 2022, var den vanligaste smittvägen från djur till människa, men överfördes i ovanliga fall vid nära kontakt mellan människor. Sedan 2022 sprids mpox (klad IIb) för första gången i större utsträckning utanför Afrika i ett globalt utbrott. Utbrottet har huvudsakligen omfattat män som har sex med män (MSM) och smittan har spridits främst via sexuella kontakter. Utöver den globala spridningen, sprids klad I i ett utbrott i centrala Afrika sedan senhösten 2023, framförallt i Demokratiska Republiken Kongo.

Viruset smittar framför allt vid nära fysisk kontakt med en person som är infekterad. Fysiska sexuella kontakter, eller andra nära hudkontakter med en infekterad person, utgör en särskilt hög risk.

Det har också förekommit ett mindre antal fall med indirekt spridning, såsom via sängkläder, handdukar och sexleksaker som en person med mpox har varit i kontakt med. Viruset kan också finnas i luftvägarna, varför smitta från luftvägarna inte är helt uteslutet. Infektionen har i några fall spridits utan sexuell kontakt inom familjer. Viruset kan även spridas från mor till det nyfödda barnet, främst i samband med förlossningen. Hos individer med mpox kan apkoppsvirus hittas i sädesvätska eller slidsekret.

Vård- och laboratoriepersonal har mycket låg risk att smittas med apkoppsvirus i sin yrkesutövning. I det globala utbrottet av mpox som startade 2022 har enstaka fall av smitta i vården rapporterats, och då endast efter tydliga incidenter som exempelvis stickskador.

Tiden från att man blir smittad till att man blir sjuk (inkubationstiden) är vanligtvis 6 till 13 dagar men kan vara kortare och sträcka sig upp till 21 dagar.

Symtom och komplikationer

Dessa symtom är vanliga:

  • blåsor eller sår på bålen, armar, ben, händer och fötter
  • blåsor eller sår i ansiktet eller i och runt munnen
  • blåsor eller sår på och runt könsorganen och runt analöppningen
  • problem med avföring, till exempel diarré, och svårigheter att kissa
  • feber
  • ont i huvudet och i musklerna
  • svullna lymfkörtlar
  • smärta runt analöppningen och i ändtarmen
  • tyngdkänsla i nedre delen av magen och i bäckenet.

Sjukdomen kan orsaka mycket smärta och obehag, men läker i regel av sig själv inom två till fyra veckor. Personer med nedsatt immunförsvar kan ha en längre sjukdomsperiod. Vuxna, immunfriska personer blir sällan allvarligt sjuka. Det förekommer att personer med mpox behöver läggas in på sjukhus, till exempel på grund av svårigheter att äta till följd av smärtsamma blåsor i munnen.

Yngre barn samt gravida och personer med nedsatt immunförsvar bedöms ha större risk att bli allvarligt sjuka om de smittas med apkoppsvirus. I sällsynta fall, oftast hos personer med nedsatt immunförsvar, kan sjukdomen leda till komplikationer.

Diagnostik och behandling

Misstankar om mpox kan uppstå utifrån symtom och om en person har varit utsatt för risk att smittas. Diagnosen bekräftas efter provtagning genom att virusets arvsmassa påvisas vid en analys i ett laboratorium (molekylärbiologisk analys med PCR).

Det finns läkemedel med effekt mot infektionen och som rekommenderas vid allvarlig sjukdom.

Allmänt förebyggande åtgärder

Det går att förebygga smitta genom att undvika närkontakt med infekterade personer. Att ha många sexuella kontakter utgör en särskilt hög smittrisk.

Det finns ett vaccin som skyddar bra mot mpox. Personer som har exponerats för viruset eller har en ökad risk att utsättas för apkoppsvirus rekommenderas vaccination.

Vaccin tillsammans med andra smittskyddsåtgärder såsom god tillgång till testning för sjukdomen, smittspårning och förhållningsregler för sjuka och exponerade individer bedöms ha god effekt för att minska smittspridning.

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Det är viktigt att söka kontakt med hälso- och sjukvården för att få en bedömning och eventuellt testas om man upplever symtom som kan vara förenliga med mpox eller om det framkommer att man har haft sex med en person som har visat sig ha mpox.

Möjligheten att erbjuda vaccin efter exponering finns men bör helst ske inom fyra dagar från exponeringstillfället.

Enligt smittskyddslagen är infektion med apkoppsvirus en allmänfarlig och smittspårningspliktig sjukdom. Det innebär att smittskyddsåtgärder såsom smittspårning och förhållningsregler kan användas för att begränsa spridningen. Alla fall av mpox ska anmälas till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten.

Läs mer

Läs mer på andra webbplatser

Publikation

Uppdaterad:

Skriv ut

Mer att läsa inom Smittsamma sjukdomar A-Ö