En sorgeprocess är alltid svår. En förlust genom suicid kan vara särskilt komplex och traumatisk. Sorgeprocessen försvåras ofta ytterligare av det stigma och tabu som finns runt självmord. För de närstående kan förlusten leda till både sämre psykisk hälsa och högre suicidrisk. Efterlevande efter suicid anger oftare suicidtankar än efterlevande till personer som dött av andra orsaker.

Förutom den närmaste familjen har ett dödsfall i suicid en stark påverkan även på vänner, bekanta, släktingar och kollegor. Världshälsoorganisationen (WHO) beskriver att omkring 5–10 personer är närmast drabbade när någon avlider genom suicid.

Man, kvinna och hund sitter utomhus.

Att stödja efterlevande efter suicid

Efterlevande är en riskgrupp för suicid och därför en särskilt viktig grupp att uppmärksamma. Efterlevande efter suicid anger många gånger att stödet till dem ofta är bristfälligt och att deras behov av vård inte alltid tillgodoses. Ändå saknas det forskning om förebyggande insatser och effekter av insatser specifikt riktade till efterlevande efter suicid.

Som en del i det suicidpreventiva arbetet är det viktigt att det finns tillgång till stöd för efterlevande. Det finns flera lokala stödgrupper för efterlevande efter suicid. I Sverige fyller Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd (SPES) en viktig funktion i att ge stöd till de drabbade. SPES arbetar för att stödja efterlevande genom att bland annat arrangera samtalsträffar.

SuicidPrevention och Efterlevandes arbete (spes.se)

Även hälso- och sjukvården har en viktig roll i det förebyggande arbetet, bland annat genom att stödja närstående efter ett suicid och följa upp hur de mår.

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) har genom sin upplysningstjänst sammanställt forskning om effekter av olika typer av stöd till anhöriga efter suicid.

SBUs sammanställning av stöd till anhöriga efter suicid (sbu.se)

Läs mer

Folkhälsomyndighetens arbete med att minska stigma